Om Kalle Lind och andra gubbar

Ulla Billquist – ett levnadsöde i skuggan av schlagern och revyn.

I Anna Charlotta Gunnarsons aktuella bok Popmusik rimmar på politik finns en jädra massa belysande exempel och infallsvinklar, ofta från delar av världen där de gängse poparkeologerna inte gräver (Afghanistan, Pakistan, Kim Wilde, Lappland). Det mesta är nyheter för mig som jag girigt slickar i mig. Även när hon rör sig i för mig hyfsat utforskade landskap får jag veta saker jag inte visste.

En dryg boksida handlar om Ulla Billquist. Billquist trodde jag mig ha koll på. Ulla Billquist föddes 1907 i min barn- och ungdomsstad Eslöv, på Kvarngatan 13, ungefär vid Östra skolan, strax jämte Leksaksmuseet. Då hette hon Schönström. Sen gifte hon sig med Fritiof Billquist, den populäre komikern som gjorde korpral Revär i gamla 91:an-filmer. Hennes syster Margareta Schönström gifte sig för övrigt med Thor Modéen, en annan av Sveriges populäraste komiker.

Ulla Billquist själv blev en av Sveriges populäraste schlagerartister nånsin. Under andra världskriget, när hälften av Sveriges unga män låg inkallade i olika tält och lergropar runt Sverige, sjöng hon en sång som gav tröst både åt soldaterna själva och de kärestor, trolovade och fästemöer som satt och oroade sig för dem i torp och stugor:

Hans skor är för stora och hans mössa för trång
hans byxor för smala och hans rock är för lång
men det gör detsamma för han är min soldat
någonstans i Sverige

”Min soldat” var bland annat soundtrack i teveserien Någonstans i Sverige, den där Janne ”Loffe” Carlsson blev just ”Loffe” med hela svenska folket.

Och ska vi knyta ihop säcken så hette rollfiguren Loffe just Loffe efter en annan av trettio-fyrtiotalets populäraste komiker, Elof Ahrle.

Allting hänger ihop. Allting har ett samband.

Trots raden av revystjärnor och rolighetsministrar och ljumsentimentala schlagrar var Ulla Billquists liv ingenting att skratta åt. Hon tog livet av sig. Det har varit känt sen det skedde. Samma dag som hon hade en spelning i Karlstad på kvällen hittades hon död i sin lägenhet i Stockholm. Väskorna var packade och det var som om dådet var gjort på impuls. Gaskranen stod på. Burken med sömntabletter var tom. Inget avskedsbrev efterlämnades. Skälet till självmordet tycktes höljt i dunkel.

Fram tills för några år sen. Då visade det sig att det legat en kudde till på golvet bredvid Ulla Billquist. Där hade hennes älskarinna legat, ytterligare en revystjärna som Ulla Billquist länge haft ett hemligt förhållande med. De båda stjärnorna hade planerat att lämna jordelivet tillsammans. När gasen strömmade ut och Billquist slutat andas fick hennes partner panik och lämnade lägenheten.

Anna Charlotta Gunnarson citerar Ulla Billquists ”Valse Incognito”:

Incognito
Min längtan er ska följa
Incognito
Min kärlek vill jag dölja

TILLÄGG: För den som vill fördjupa sig i hur Ulla Billquists öde troligen blev inspirationsmaterial åt Hasse Ekmans film Flicka och hyacinter – eller helt enkelt bara vill ha mer namndroppande av fyrtiotalsstjärnor – så finns det många matnyttigheter här.

Föregående

Svensk matkultur. En synnerligen opersonlig rubrik.

Nästa

Jag är (eventuellt) (ironiskt) stolt över att vara en bonnläpp.

9 kommentarer

  1. Gubben Far

    Om det var något du inte visste har du väl inte heller läst den här bloggen som vill mena att det var på Ulla Billquist – eller åtminstone på de historier om henne som i hemlighet cirkulerade i teaterkretsar – som Hasse Ekman byggde när han gjorde ”Flicka med hyacinter” (1950): http://mikaelasfilmblogg.blogspot.fi/2011/08/ulla-och-dagmar-en-gata-inbaddad-i-ett.html

  2. kulturarbete

    Gubben Far: det var min första tanke när jag läste det. Att det måste ha varit Ekmans inspirationsmaterial. Orkar inte gå till läggen nu – ursäkta Jan Myrdal, om du läser detta – men jag vill minnas att Bengt Forslund i sin Hasse Ekman-biografi antyder, just antyder, att det fanns verklighetsgrund för storyn.

  3. sven hansson

    Jag har hört att Hasse Ekman skulle varit inspirad av en dansk skådespelerskas öde men det kan ju vara helt fel.Lika fel var det att hon begick självmord på grund av att hon skulle varit olyckligt kär i en greve.Den historien förekom då i tidningarna enligt min Pappa.
    Ulla Billquists dotter gjorde ett tv-program på 1980-talet om sin mamma och hon förklarade självmordet med att hon orkade inte.Hon var trött på livet.

  4. Lars B

    Men herregud, Du kan ju inte bara skriva så här utan att berätta VEM! (Och säger Du Sickan Carlsson så får Du nog också ställa upp men någon sorts källa… 🙂 )

    • kulturarbete

      Lars B: ursäkta sent svar – din kommentar hade fastnat i det något nyckfulla spamfiltret. Jag kan faktiskt inte säga vem eftersom jag inte vet namnet.

  5. Lars B

    Du kanske redan har tagit upp denna kuriositet i bloggen någon gång, men annars är det på tiden:
    Fritiof Billqvist (eller som jag brukar säga, ”Thor Modéens svåger” ) har stått modell för Milles Tegnerhyllning ”Solsångaren” på Strömparterren i Stockholm.

    Lattjo, tycker jag…

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Sols%C3%A5ngaren

  6. Gubben Far

    En titt i bokhyllan visar att Bengt Forslund vill göra gällande att Hasse Ekman genom ”sin far och dennes bekantskapskrets kände … de homosexuellas och latent homosexuellas problematik”. Det var roligare att på samma sida (s. 188) se att Forslund grävt fram en intervju som Barbro Alving gjorde apropå Flicka och hyacinter. För då påminns man om att Barbro Alving, och för delen också Kai Gullmar som skrev melodierna Ulla Billquist sjöng och Hasse Ekman satte text till, också levde lesbiskt under 1930- och 1940-talen, av allt att döma rätt obekymrade om att de var olagliga. Vad det var för hjärtskärande tragiskt som bände, vred och vände i Ulla Billquists arma själ, inte går det helt att reducera det till en fråga om ”homosexuellas problematik”. Mest fascinerande har jag tyckt det var att höra att hon helst blundade när hon sjöng, som om hennes galopperande rampfeber, sjukliga blyghet eller obotliga mindervärdeskomplex bara kunde bemästras om hon låtsades att resten av världen inte fanns.

  7. Gunilla Andersson

    Jag är uppvuxen i Eslöv, fick alltid höra att Ulla B älskare (Sonesson) sköt sig samtidigt han var militär.
    Fru Sonesson umgicks med mina föräldrar på Västergatan.

    • kulturarbete

      Det är säkert sant det också. Att det fanns en olycklig samkönad kärlekshistoria med i bilden behöver inte därmed uteslutas. Jag är för övrigt också uppvuxen i Eslöv, under en kort period 1985-86 på Västergatan.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: