Love hurts är det första seriealbum jag köpt som består av skräckromantiska tecknade noveller. Jag har aldrig varit mycket för det gotiska. Jag tycker The Cure är bättre när jag slipper se Robert Smith och jag kan inte se den exakta skillnaden mellan Coppolas Dracula-filmatisering och Liberaces Las Vegas-konserter.
Men jag gillar det här. Kanske är det för att jag råkar vara bekant med upphovsmannen och har ett hum om hur mycket humor och självdistans som finns med i häxbrygden. Kanske är det för att jag kan se det med egna ögon.
Love hurts är ett postmodernistiskt fyrverkeri av skräpkulturella referenser, såna som Tarantino och Johan Wanloo och Pidde Andersson äter till mellanmål, ett genrejumpande mellan spaghettiwestern och collegefilm och slavisk saga och Stephen King.
En journalist heter Molly Ringwald efter den gamla John Hughes-favoriten, en rysk skridskoåkare heter Bulgakov efter Margaritas mästare och en story laborerar med den erotiska spänningen mellan Batman och Catwoman. Och över hela anrättningen ligger ett tjockt lager av Japankitsch och Freddy Kreuger och, hoppas jag, Rolf Gohs Mystiska 2:an.
Kim W dök för första gången upp i mitt liv via Liv Strömquist. Hon delade ateljé med Kim W men skulle också arbeta en period med oss på Hej domstol! Hon berättade att hennes ateljékamrat gillade vårt program och ville ha våra autografer.
Istället för att reagera som ödmjuka människor och bli glada över att det nånstans fanns någon som inte hatade oss, började vi – läs: jag – häckla en vuxen karl som samlade på autografer.
Liv, som inte alltid är finkänslighetens ridderska, gick tillbaka till ateljén och berättade för Kim W att vi tyckte han var töntig. Han skrev ett långt argt mejl tillbaka som jag vill minnas var roligt.
Så här i efterhand minns jag inte om han nånsin fick våra autografer. Kanske ville han inte ha dem längre.
Och på den vägen är det. Min och Kim W:s bekantskap har vilat på lika delar beundran och sund skepsis. När jag för några månader sen frågade om han ville hjälpa mig att flytta, tackade han nej med motiveringen att jag ju aldrig skulle hjälpa honom.
Han har dykit upp då och då, i det som varit min periferi men hans mittpunkt (alternativt tvärtom) i den brokiga lågavlönade mångsysslande människogrop som är Malmös kulturvärld.
Han har varit konstant underhållande, en sån där som kompenserar nåt slags brist (på längd? på uppmärksamhet? på framgång?) med att alltid slita åt sig sista ordet. Ingen publik har varit tacksammare än jag.
Nu har han dessvärre tagit sig till huvudstaden för att vara en brödsmula i en ankdamm istället för att, som här, åtminstone vara en anka. Jag gissar att vi ses på Bokmässan. Jag gissar att han kommer att säga nåt oförskämt till mig. Jag gissar att jag kommer att bli glad.
Fram till dess plockar jag fram tonårstjejen inom mig, svart mascara och några rakblad och läser Love hurts några gånger till.
Kalle Lind
Mårten: vilken Kim? Menar du Kim W?
Kim W
Oh, Kalle! Jag har inget mer krasst att säga om dig. Jag sitter här i min grotta till ateljé och ångrar min flytt till den kungliga hufudstaden. Utanför står horder av Stockholmare och bara väntar på att jag ska komma ut så att de kan kasta glåpord efter mig hela vägen till Bredäng, där jag bor. Detta vet jag inte säkert, men jag misstänker det och har därför inte vågat lämna ateljén på dagar, kanske veckor. Tiden är som en deg sen jag inte längre har fått se dagens ljus. Tapeterna har varit min kost och internet min verklighetsflykt.
Men nästa helg kommer jag till Kingastan (Malmö) för att fira mitt boksläpp på hemma plan. Debban kl 17-22, ok? Var där eller var ett parallellogram!
Jag vill bara lägga till min hemside-adress där man kan läsa mer om mina serier och kika på fina bilder, http.//www.lovehurts.se
dr. No
Love Hurts, det lilla jag läst, är mycket bra. Tänker lägga all information i kuriosaminnet och dra fram när jag blir känd och kan använda sån’t.
Kanske får ni era namn på raketen som ska förinta jorden, eller nå’t.
Mårten
Du har inte påpekat det, men jag antar att du har lagt märke till att Kim posar som H.P. Lovecraft?
Noa Resare
Oj, det var nog ungefär 17 år sedan jag senast hörde namnet Rolf Gohs. Han var ledare på ett fotoläger på Hamregården. Jag var 13 och hade hemlängtan.
Oskar Forsgren
I en annan blogg hade det väl varit tämligen oförskämt/skitnödigt, men på en blogg som annars håller det svenska språkets fana så högt känner jag mig tvungen att påpeka att det heter ”dykt” (eller om man vill vara helt museal, ”dukit”). Ordet dykit har mig veterligt aldrig funnits i svenskan.
Anden
Rolf Gohs är även känd som Fantomens mesta omslagsillustratör. Och Kim W är djäkligt duktig och driven. Om du läser det här får jag be om ursäkt för att jag messade upp en tidningsartikel för ett par år sedan. Jag kommer ihåg att du pratade på med stor energi. Att du skulle ta över världen typ. Och det är du på väg att göra nu. Grattis!
Kalle Lind
Oskar Forsgren: vill nog påstå att det är ganska oförskämt i vilket fall, men jag noterar din invändning. Jag satt och smakade på olika supinum-former för mej själv och tyckte alla lät konstiga. ”Dykit” fick det bli för att det är nog vad jag på skånska skulle ha sagt.
Anden: du kan nog vara säker på att Kim W kommer att läsa alla de här kommentarerna. Kim W är inte alls ointresserad av att läsa om sej själv.
Mårten
Ja, naturligtvis Kim W (Vem annars? Driver du med mig?)
F.ö. umgicks jag och Kim W sporadiskt när vi gick i Högstadiet.
kimwandersson.com
Skulle Kim W vilja läsa om Kim W?! Detta kan inte Kim W tänka sig. Kim W skulle aldrig ego-googla sig själv eller kika in på denna hemsidan 43 gånger senaste dygnet för att se vad folk skriver om honom. Kim W är inte sådan. Kim W är en enkel och varm person. Kim W skulle t ex aldrig tala om sig själv i tredje person. Aldrig!
Anonymous
Rolf Gohs ja….
Rolf Gohs var ett centralt vittne vid Stjärnshovsincidenten 1970.
http://www.ufo.se/fakta/artiklar/stjarnhov.shtml
Kim W, är det ok att ställa frågor eller beställa grejjer här mtp att din egen sida är så luddig?