Om Kalle Lind och andra gubbar

De erotiska minoriteterna 4: Pedofili.

Man känner knappast till någon annan kultur där barnsexualiteten varit lika strängt tabubelagd som hos oss. Hos många folk invigs barnen från första stund i sexuella hemligheter, och man uppmuntrar dessa erotiska lekar. Från Samoaöarna berättar Margaret Mead att mammorna brukade onanera sina pojkar för att deras könsorgan skulle få det rätta formatet. De gamla grekerna ansåg t.o.m. att det var en äldre mans sociala plikt att etablera erotiska kontakter med gossar.

Ja, det är läkare Lars Ullerstam som anropar från 1964 igen. I kapitlet ”Pedofili” i boken De erotiska minoriteterna tar han sig an Det Fulaste Som Finns, och som så ofta har han rätt i sak (det är säkert så att mammor på Samoa dragit sina söner i struten) men fel i argumentationen (det innebär ju inte att det är en bra idé).

Det ska sägas att Ullerstam knappast uppmuntrar pedofili:

Nu får detta inte tolkas så, att jag hävdar att vuxna män utan vidare skall tillåtas att fingra på barns könsorgan. Mitt ärende är att plädera för rimligare proportioner i vår inställning till detta problem.

En inställning som man kanske ändå kan hysa viss respekt för – även pedofilen är en människa und so weiter. Men så börjar då Ullerstam nyansera den gängse bilden av den fula gubben:

Många pedofiler är ytterst saktmodiga och fridsamma människor, som är oförmögna att ens göra en fluga för när. Det uppstår ofta ett innerligt förhållande med upprepade sexuella kontakter. Barnet får slickepinnar och en kroppslig ömhet som det gått miste om hemma.

Det resonemanget tror jag inte ens man kan hitta på Flashback idag.

Ullerstam medger dock utan större invändningar att ”pedofilklientelet innehåller rätt många våldsmän, av vilka en del är mycket svårartade.” Han kan till och med köpa idén att man spärrar in alla pedofiler: ”Det är omöjligt att veta vilka pedofiler som är potentiellt farliga. Därför finns det ingen annan möjlighet än att skära alla över en kam, även om det kan förefalla onödigt grymt ibland.”

Men! Ullerstam vill ändå inte riktigt släppa resonemanget där. Han vill så innerligt gärna nyansera också den bilden:

Jag vill dock peka på en särskild kategori av ’fula gubbar’, de pedofila åldringarna. Om dessa vet man att de praktiskt taget aldrig gör sig skyldiga till våldshandlingar, de uppträder nästan alltid mycket försynt och beskedligt mot barnet. Skulle det inte med lite god vilja gå att humanisera behandlingen av dessa moraliskt vanligen hedervärda personer, så att de slapp sluta sina liv i tragik?

För nånstans vill Ullerstam tillerkänna också pedofiler inte bara ett människovärde, utan också en rätt till sin sexualitet. Han konstaterar dystert – men ändå så gränslöst utopiskt:

Det är ledsamt att man inte kan tillhandahålla sexualobjekt åt pedofilerna, men jag vet inte hur detta skulle gå till rent praktiskt. […] De ’fula gubbarnas’ sexualnöd är ett problem att lösa för morgondagens människosinnade samhälle.

Föregående

Weisor och oförskämdheter.

Nästa

De erotiska minoriteterna 5: Saliromani.

6 kommentarer

  1. PKJonas

    Ullerstam har ju en sentida efterföljare i Dick Wase som för några år sedan skrev ett sexualliberalt vansinnesmanifest, Samlag eller salighet, där han bland annat tog upp pedofili. Jag har skrivit om pedofilkapitlet i boken på min blogg.

  2. Gustav

    Jösses, duktigt blåögd doktor det där! Hans resonemang funkar bara om man ser pedofili som en sexuell läggning, men det är det ju inte, precis som våldtäkt eller tidelag inte är det.

    Under min studietid kom vi på den ovanliga benämningen pedofilatelist, dvs när man samlar på små frimärkssamlande pojkar. tack och lov en ännu mindre spridd sjukdom… 🙂

  3. PKJonas

    Ullerstam har ju en sentida efterföljare i Dick Wase som för några år sedan skrev ett sexualliberalt vansinnesmanifest, Samlag eller salighet, där han bland annat tog upp pedofili. Jag har skrivit om pedofilkapitlet i boken på min blogg.

  4. Bemp

    När du skriver Facebook, menar du möjligtvis Flashback?

  5. Åsa

    Av stor vikt är naturligtvis att betrakta pedofili i första hand ur pedofilens synvinkel och att någon för en gångs skull sätter pedofilens behov i främst. Är det ett samhälle vi vill ha, kan man fråga sig, där pedofiler nödgas leva olyckliga och otillfredsställda?
    Kanske har Ullerstam något barn i den egna bekantskapskretsen som han skulle kunna erbjuda som ett lämpligt sexualobjekt åt dessa saktmodiga, harmlösa äldre män? Barnet skulle ju faktiskt få en slickepinne som belöning, inte illa tänker man då. Inte illa.

  6. Kalle Lind

    Bemp: naturligtvis. Hjärnsläpp. För sakens skull vill jag gärna understryka att jag, så fossilstofil jag är, vet skillnaden på Facebook och Flashback.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: