Om Kalle Lind och andra gubbar

Gamla hjältar hyllar varandra del 1: Tage D om Lena N.


Kanske blev man inte överraskad. Sorgligt är det ändå. Hon gjorde inte bara Stadslollan, på min topp-tio över Hasseåtages bästa revynummer, hon gjorde också Lovis, på min topp-fem över Astrid Lindgrens bästa filmfigurer.

18 december 1982 hade Fröken Fleggmans mustasch sin slutföreställning. Av och med Tage-Lena Ekfredsson med Gunnar Svensson på piano. Idag är bara två av fem i livet, och bara en av fem verkar trivas där. På festen efteråt firade Tage Danielsson ännu en triumf i en av sina bästa genrer – hyllningsversen – när han vände sig till föreställningens östrogenalibi:

När Lena Nyman ler med hela kroppen
då strålar världen i förklarad glans
En rosenknopp med dynamit i knoppen
En kokhet klokhet, galenskap med sans
Hon laddar hela sig till våldsam spänning
Sen sprakar detta ljuva batteri
av skratt, gråt, vrede, jubel, självförbränning
Att allt detta får plats i en så liten klänning!
Att i så späd gestalt ryms ett så stort geni!

Föregående

Varför känns det bara tomt när man är full?

Nästa

Gamla hjältar hyllar varandra del 2: Hasse A om hela Sveriges Astrid.

14 kommentarer

  1. Anonymous

    Jag hade inte läst om Lena Nymans död innan detta inlägg, och funderade frenetiskt i några sekunder på hur du fick ihop matematiken med "2 av 5 i livet".

    Sen gick det upp ett ljus för mig och jag kollade upp Nyman på Wikipedia. Det var en trist nyhet. 🙁

    Komedi av den gamla skolan, som ändå känns märkligt avantgarde när man ser det med dagens ögon och jämför med dagens utbud. Vila i frid.

  2. Arrug Slahmag

    Jag parafraserar(nån som har boken tillgänglig får gärna posta ett korrekt citat), men det finns en till dikt om Lena Nyman i Danielssons Dikter 1967-1967:

    Tycker du det är tråkigt att se Lena Nyman diskutera politik helt naken?

    Men tänk så roligt att man kan se hur hon är skapt i baken!

  3. Martin

    AS: Lite mer rimtekniskt raffinerad än så var TD. Man bör ju exempelvis gärna rimma på namnet Nyman om det ska vara lite klass. Här är den korrekta versionen (som ingår i dikten Dolda glädjeämnen):

    Gäspar du när Lena Nyman
    pratar politik helt naken,
    tänk i stället: roligt, ty man
    ser hur hon är skapt i baken!

    Kalle: Jag grubblar över den där versen (alltså hyllningsversen i ditt inlägg). Det känns som om den borde vara en extra strof att passa in i Tegnérparafrasen Det eviga, där Tage i moderniserad Tegnéranda hyllar sin samtids stora underhållningskulturprofiler. Alla får varsin vers. (Lustigt nog är Tegnérs berömda dikt Det eviga inte alls inblandad i sammanhanget utan den dikt som är förlaga till Tages Det eviga heter Vid sv. akademiens femtiåra minneshögtid). Versmåttet i Tages dikt, som alltså är precis detsamma som i Tegnérs förlaga, är mycket originellt och särpräglat med sin vackra och precis lagom asymmetriska ABABCDCCD-form, där sista raden i varje strof alltid ska vara två stavelser längre än man förväntar sig . Just den där sista egenheten, att varje rad med sk manligt rimslut ska ha fem jamber utom den andra D-raden som ska ha sex, sätter sin särskilda omisskännliga knorr på poemet.

    Nu till problemet: Det som inte stämmer med den annars så lysande Lena Nyman-versen, och det som gör att den faktiskt inte platsar riktigt i Det eviga, är den egendomliga omständigheten att även den NÄST SISTA raden är försedd med två stavelser för mycket och alltså avviker från Tegnérmönstret. Om den i stället hade lytt tex "Att allt får plats i en så liten klänning" eller "Att det får plats i en så liten klänning" eller rentav "Att allt detta får plats i denna klänning" hade versfötterna stämt med modellen (även om något innehållsmässigt går förlorat i alla tre versionerna).

    Det jag undrar över är om det här är en miss från Tages sida, eller om det är ett skönhetsfel han var medveten om men lät passera. Faktum är att ingetdera alternativet känns naturligt – Tage var synnerligen medveten om sina versmått och alltid noggrann och konsekvent med dem i sina rimsmiden, vilket säger mig att han såg ett värde i det och ogärna kompromissade. Och (detta måste ånyo poängteras) Tegnérpoemets egenart och berömmelse ligger verkligen till stor del i dess originella struktur; själva dikten är så att säga ett med sitt versmått och såvitt jag vet förekommer inte just denna konstruktion i någon annan dikt överhuvudtaget – vilket i sig är ett viktigt skäl till att den var tacksam att parafrasera. Kan det möjligen vara så, Kalle, att det är din återgivelse av näst sista raden som inte stämmer? (Inte för att jag vet hur den borde lyda i stället, i och för sig)

    Behöver jag förresten ens säga att funderingar av ovanstående slag är en säker källa till sömnlösa nätter för mig…?

  4. Kalle Lind

    Martin: ledsen att göra dej besviken, men versen är exakt citerad (finns i den av Hasse Alfredson sammanställda "Tage Danielsson" ur Svalans svenska klassiker). Jag reagerade faktiskt också på den. Det var ett tag sen jag höll reda på jamber och trokéer men jag känner ändå när metern hoppar till. Visst, om man betonar DETTa så funkar det någorlunda, men det är ett märkligt regelbrott.

    Antingen har H.A. citerat fel, eller har han citerat från en icke-färdigredigerad text, eller var T.D. på bushumör den dagen.

  5. Anonymous

    Är det nån som vet om Tage Danielsson och Lena Nyman stod på god fot med varandra? Den här skulle jag kunna sätta femhundra spänn på att Nyman inte gillade:

    Gäspar du när Lena Nyman
    pratar politik helt naken,
    tänk i stället: roligt, ty man
    ser hur hon är skapt i baken!

    Jag menar, det här med nakenheten var ju innefattat i ett politiskt sammanhang. Jag är nyfiken gul är en jävla bra film, inte pornografisk och inte sexistisk på nåt sätt.

    Anders O

  6. Kalle Lind

    Anders O: om de stod på god fot med varann? Läste du inte TD:s lyriska hyllning till kvinnan han samarbetade med i tre revyer och fyra filmer?

    1967 kände de dock inte varann. Då var Nyman ung naken provokatör i Vilgot Sjömans filmer. Det var inte TD.

    Deras samarbete inleddes ordentligt först 1973 med Glaset i örat. Hasse Alfredson bekantade sig med Nyman på Dramaten och tog först med henne i sin teveserie Kvartetten som sprängdes.

    Gällande nyfikenfilmerna så tycker jag för egen del att de är mer intressanta än bra, men absolut ska de ha äran för att ha vidgat gränserna för hur film kan se ut och vad film kan innehålla.

  7. Daniel sandström

    Sjukt grym hyllning från TGs sida! Tack för att du publicerade den med så god tumult.

  8. Anonymous

    Fick TD doppa då? (i Lena alltså)
    Nån som vet.

  9. Kalle Lind

    Anonym: nä vet du vad! Too soon!

  10. Henric

    Vem av Gösta och Hasse är det du tycker verkar vara dysterkvist?

  11. Nonsensakuten

    Henric: Hasse har väl ganska nyligen i en tidningsintervju sagt att han känner att han tappat stinget och lusten, till stor del beroende på sjukdom…

  12. Lasse

    Oj!
    Martin, när jag läser grejer av den typ som du briljerar med ovan, kan jag inte bestämma mig för om jag, som inte kan hänga upp mig på sånt ens om jag skulle vilja, har ett rikt liv eller om jag har ett fattigt liv.

  13. Fredrik P och F

    "Idag är bara två av fem i livet, och bara en av fem verkar trivas där."

    Usch fan, vad sorgligt, men du har ju rätt =(

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén