kallelind.se

Om Kalle Lind och andra gubbar

Problem med skånskan.

Mitt senaste bokprojekt, som finns i lådorna fram emot våren, heter Skånsk-svensk ordbok. Det är vad det låter som: en skånsk-svensk ordbok. Jag är helt på Jan Guillous linje att en bok ska heta vad den handlar om. Jag är betydligt mer konsekvent än han: mina böcker heter sånt som Människor det varit synd om eller Proggiga barnböcker och handlar uteslutande om människor det varit synd om och proggiga barnböcker. Guillou skriver böcker som heter typ Ondskan och som handlar minst lika mycket om hur bra han är på att simma.

Hursomhelst: Skånsk-svensk ordbok är ett beställningsarbete. Jag var tveksam inledningsvis, eftersom det redan finns böcker där olika skånska (eller sydsvenska) ord och uttryck samlats. Jag är ingen språkvetare och kände till en början att jag inte hade något att tillägga. Tills jag började gräva och rota lite och insåg att det kunde vara intressant att, något tydligare än mina föregångare, visa hur skånska ord och uttryck faktiskt använts i litteratur och musik.

Så fick jag då anledning att läsa Fritiof Nilsson Piraten på arbetstid och än en gång lyssna igenom det gamla garagebandet Problems låtkatalog. Det gjorde mig på ett himla glatt humör. Så himla glatt att jag av bara farten gjorde ett inslag till P4 Malmöhus, där jag levererar dagliga krönikor och betraktelser. Det kan man lyssna på här. Det kan ses som en grundkurs för uppsvenskar och en påminnelse för sydsvenskar hur svängig den här dialekten kan vara.

problem_bild_logga

Föregående

Med Karibiens paraddryck i kannan.

Nästa

Snedtänkt #60 – extramaterial!

7 kommentarer

  1. Anders E

    Nu är jag medelpading, och således allt annat än expert i ämnet, men nog sjöng Problem specifikt på malmöitiska? För inte tusan låter de som Lundalärde eller nån mustig figur ur Bombi Bitt. Har gillat dem sen 1978 (debuten är tidernas bästa svenska LP å därmed basta), men har bara undantagsvis begripit texterna. När de till slut kom på CD med texthäfte var det en aha-upplevelse av rang.

    • kulturarbete

      Jo, det är korrekt, Ahlqvist sjunger/pratar nån ovanligt diftongrik variant av malmöitiska. Som ju är en skånsk dialekt. Som i sin tur är en variant av sydsvenska. Som väl får sägas vara en varietet av svenskan, dock med rottrådar till danskan.

  2. Anders E

    Förresten, rätt många textrader hade ju varit svängiga på vilken dialekt som helst.

    Syna skon / känn i vecken / böj dig fram / kolla häcken

    Du står på mina tår / förbjuder det jag vill / av dessa perfekta system / så blir man imbecill

    Hjärtat bultar och byxorna spänner / känner du / åsså va ja känner?

    Ja jäklar, vilket band…

    Har för mig Stefan listat Owe Thörnqvist som en stor förebild. Uppsalas Owe, med rötterna i Morkarla kyrkby strax utanför Österbybruk i norra delen av det mest uppsvenska av uppsvenska landskap…

    • kulturarbete

      I Wermelin med fleras radioserie ”Livet är en fest” – varifrån intervjucitatet i inslaget f.ö. är hämtat – nämner Ahlqvist just Thörnqvist som inspiration. Och det är den enda inspiration han nämner.

  3. Anders E

    Om du vill höra hur man pratar i en specifik del av mellersta Norrlands kusttrakter så rekommenderar jag kvällens Mello. Gina verkar nämligen vid det här laget ha släppt alla spärrar vad gäller sitt Sundsvallska modersmål. Jag ser fram emot det ögonblick då hon kallar Green Room för "Grânrömmä". En liten men dock landsända kommer att resa sig upp och applådera.

  4. Grisen rev sina kinder och sprack ...

    Hej jag är något så ovanligt som en TJEJ som är inreesserad av olika obskyra grejer som du också är intresserad av. Min högsta önskan vad beträffar din pod och blog är att du koncentrerar dig på år 1989. Och på klädmärket Gul och blå men INTE de tradiga historierna om 70talet och det där med hur man fick ligga på sängen och sluta andas för att på sig dem… utan märket guloch blå i slutet av åttiotalet! Mussetröjor, join the hero-tröjor.. De coola jeansen, fräcka butiken i Malmö vid Gustaf Adolfs torg. Skulle vara kul
    Med ett program ägnat åt bortglömda klädmärket överhuvudtaget som var poppis under 80-talet. För var har etirel, takano, strato och gulbla tagit vägen? Uppköpta av Unilever som allt annat? Jag har förgäves gjort efterforskningar men med mycket magra träffar på Internet…

    • kulturarbete

      Intressant fråga. Jag ska under de kommande åren medverka på ett hörn i en utställning om just år 1989. Jag skickar frågan vidare till folk som vet mycket i ämnet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén