Om Kalle Lind och andra gubbar

Proggiga barnböcker del 3: Ville & Valle & Viktor. Den mystiske mannen slår till igen!


Ville & Valle & Viktor: Den Mystiske Mannen slår till igen är från 1972, och utgår förstås från teveserien med samma namn från samma år.

Regin stod Gunila Ambjörnsson för, manus skrev hon tillsammans med de tre huvudpersonerna: Jörgen Lantz (Ville, sedermera Björne), Anders Linder (Valle, sedermera Kapten Zoom) och Hans Wigren (Viktor, sedermera Helge i en halv säsong av Rederiet).

Ville och Valle är ambulerande showartister, Viktor är en levande docka. Själva premissen är alltså ganska fantasibejakande. Innehållet är av betydligt gråare art.

Temat för boken – vilket också glider förbi på skivorna – är den stora urbaniseringen i sjuttitalets början, när AMS i samråd med andra statliga/ socialdemokratiska kolosser tvingade folk från glesbygd till förort.

(När Ville kastas i vattnet på en skiva skriker han förstås ”Jag flyt´ int´”, en parafras på den då aktuella parollen ”Vi flytt´ int´”.)

Intrigen i korthet: en Mystisk Man vill massproducera Viktor-dockor för att ersätta arbetarna i hans fabrik (been there, done that). Ville, Valle & Viktor flyr därför till Norrland, där de möts av tomma byar och nerlagda busshållplatser. Inget är som Förr. Allt blev värre när Bolaget kom.

De stannar till vid den dystre bonden Sven Strid:

– Ja man klarar sig väl inte på ett sånt här litet jordbruk, kan jag tro, sa Ville världsvant.

– Nog har vi klarat oss, sa Sven Strid, och nog har folk slitit för att odla upp den här trakten. Men det är inte vi som bestämmer. Det är bolaget som äger både gården och skogen här. Vi ska bort nu, för bolaget vill plantera skog här.

Så småningom hamnar Ville och Valle utanför Sågverket. Genom ett öppet kontorsfönster ser de den Mystiske Mannen:

Den mystiske mannen log förnöjt. Affärerna artade sig bra. Snart skulle arbetsdagen vara slut, han kunde fara hem och koppla av i bastun. Förr hade han ofta fiskat på kvällarna, han tyckte om att fiska. Nu gick det inte längre. Utsläppen från sågverket hade tyvärr tagit död på fisken. Han måste avstå från sina fisketurer. Ett av de offer som hans yrke krävde. Men han gjorde det gärna. Det lönade sig faktiskt.

Ja, och tro det eller ej – men det slutar faktiskt med lite agitation så att de två-tre läsare som inte redan förstått exakt vad upphovsmännen tycker slutar sväva i tvivelsmål:

(Viktor:) Det måste vara människorna själva som bestämmer, om de vill ha små lantbruk eller stora, om de vill bo på landet eller i stan och hur stora städerna får vara, och hur det ska vara i fabrikerna. Det måste vara människorna själva som bestämmer över maskinerna så att de inte förstör utan är till nytta.

Å ena sidan: det är klart att man har en positiv uppskattande syn på barn när man skriver om så avancerade samhälleliga fenomen som utflyttningspolitik och jordbrukscentralisering och räknar med att glina hajar lingon.

Å andra sidan: det är klart att man har en väldigt skev syn på barn när man tror att de ska vara intresserade.

Föregående

Proggiga barnböcker del 2: När Robert hade barnvakt.

Nästa

De Geer sej med tiden.

19 kommentarer

  1. BraBro

    Å tredje sidan: vi var intresserade. Och vi påverkades
    p o s i t i v t …

    Jag och polarn Steffe störtade alltid hem från fotbollsplan eller hockeydito för att se V, V & V. Tårtan minns jag rönte ett liknande intresse.

    Länge Leve Ville och Valle
    (OCH VIKTORRRR!!!!)

  2. BraBro

    Å tredje sidan: vi var intresserade. Och vi påverkades
    p o s i t i v t …

    Jag och polarn Steffe störtade alltid hem från fotbollsplan eller hockeydito för att se V, V & V. Tårtan minns jag rönte ett liknande intresse.

    Länge Leve Ville och Valle
    (OCH VIKTORRRR!!!!)

  3. Ola Berg

    Men det roliga är att all socialistisk barnpropaganda jag utsattes för (VV&V, Kåldolmar osv) alltid var såpass anarkistisk att jag i slutändan växte upp till antisocialistisk liberal!

    ”Det måste vara människorna själva som bestämmer…”

  4. cecber

    Jag var också rädd för kapten Zoom, minns inget annat av programmet än att jag tyckte att det var otäckt!

  5. Anonymous

    Jag minns inte kapten zoom. Det måste vara före min tid. Jag är född 74.

  6. Claes Gustavsson

    Kapten Zoom kom 1976. Jag hatade Anders Linder. Jag hatade i princip allt som visades på SVT för barn/ungdomar. Ja, jag är sextiotalist.
    Men den här granskningen av proggiga grejor uppskattas verkligen. Det är lika illa som jag minns det. Ja, värre.

  7. Urban

    Jag har iochförsig aldrig riktigt förstått vad som gör Kapten Zoom till en superhjälte. Annat än att han har konstiga kläder och en utomjordisk härkomst alltså.

    U.J.

  8. Redaktör'n

    Det jag minns bäst av någon reprisering av Kapten Zoom är naturligtvis att Herr Linder visade penis. Det är kanske därför en del minns serien med obehag?

  9. Simon F.

    Jag såg Kapten Zoom i repris någon gång under min barndom på 80-talet. Och jag minns att jag tyckte den var mycket rolig. Mer konspirationsteoretiskt lagda borgare kanske kan se det som orsaken till att jag i vuxen ålder blev socialist?

  10. Greger

    Är det, utöver Nixon, även Hitler som mannen i första rutan har porträtterat i sitt kontor? Det ser nästan ut som det, i Nybergs detaljerade stil.

  11. Claes Gustavsson

    Som den konspirationsteoretiskt lagda borgare jag kanske är måste jag säga att sjuttiotalet var ett stort mörker för oss som var barn vad gäller media. Hur man kan tycka att Anders Linder eller kanske Ville, Valle och Viktor är "mycket roliga" är bortom min begreppshorisont. Eller så.
    En detalj: som grafisk formgivare kan jag titta på de svenska böcker som tillverkades på sjuttiotalet – det skulle vara fult. Det var liksom folkligt. Det skulle se ut som att du skulle skulle kunna göra det, solidariskt.
    Ett jävla mörker. Inte mycket finns att hylla.

  12. Claes Gustavsson

    Och – våra skolböcker på sjuttiotalet såg ut som skit och innehållet vill jag lämna över till någon annan att analysera. Galet.
    Jag är uppvuxen med det där. Någon gång kanske någon orkar titta på "vår uppfostran". Mannen med ett skägg är på väg. Och det handlar inte om att man tycker att att gamla proggare var spritt språngande nakna och galna, men främst över hur ideér och ideologier styr hur vi tänker.
    Som elev skulle man tycka på ett visst sätt, så var det bara. Och så grupparbete på det.

  13. Feedback66

    Ja grupparbete, det var ju självklart en del i såssarnas försök att omvandla sverige till en kommunistisk enpartistat, det fattar väl alla? Varför är det bara du och Pinochet som insett detta?

  14. Claes Gustavsson

    Jag vill påpeka att jag inte tar upp det här som intäkt för att folk skall rösta på något otäckt på yttersta högerkanten. Eller vad du nu insinuerar.
    Men man måste ju titta på hur det faktiskt såg ut.
    Jag längtar lite efter boken "Sverige, så var det. Sjuttiotalet i retrospektiv".

    Det VAR konstigt.

  15. stubb-brytar´n

    Det tycks som om vissa kommentar-skribenter ser Kalle Linds glada utgrävning i proggenms kulturlämningar som nån sorts "kritik av vänstern" eller av gamla politiska ideal. Så ser inte jag det.

    Min uppfattning är att det mer handlar om förtjusning och fascination över en tid som tycks väldigt olik vår gällande vad som kunde sägas och vad som sades. Men det är ju min tolkning det.

  16. elin lantto

    Jag är född 75, så jag såg förmodligen serien i någon reprisversion. Mina bestående minnen är den braiga signaturmelodin, uttrycket "galaxer i mina braxer", Kapten Zoom som försöker hypnotisera telefonluren, och Kapten Zoom som visar snoppen. Alltsammans fint och bra. Men, nu som vuxen fastnar jag framför allt för den oerhörda likheten med Mork & Mindy – ganska proggig för att vara en amerikansk serie; progg var mer eller mindre globalt dom här åren. Samma upplägg: en rymdis kommer till jorden och blir av en vänligt inställd kvinnlig jordling upplyst om hur allt funkar här. + lustiga rymdis-ord och Robin Williams mimik.
    Misstänkt…

  17. Anonymous

    Hej En man med ett skägg. Jag vill fråga en sak som inte har direkt med Kapten Zoom att göra, utan mer allmänt rör bloggen. Den handlar ju om gubbar med skägg.

    Igår sade Lasse Kronér i sitt program Diggiloo nämligen ungefär så här: "Ämnet är skägg. Men ämnet är inte skägg om man inte har med de här gubbarna", och så visades ZZ Top, och så kom någon fråga till de tävlande, bland annat Per Fritzell och Anna Book. Detta efter ett par klipp med Cornelis respektive Ernst Günther.

    Dock: visst är väl ämnet även här gubbar med skägg? Även om inte ZZ Top är med (jag hittar dem i vart fall inte, hur jag än letar). Eller har jag missförstått alltihop?

  18. Claes Gustavsson

    Jag ser också Kalles utgrävningar som något lustfyllt och inte något ställningstagande.
    Men om man befann sig i det där – som jag gjorde – kan jag inte förhålla mig objektiv eller nyktert granskande. Det är för många känslor inblandade.
    Det är så enkelt och lattjo att skratta åt åttiotalets axelvaddar och tokigheter, men sjuttiotalet. Jösses.

  19. Gubben Far

    Men denna blogg har lärt mig att det också fanns en del att uppskatta och berömma i sjuttitalets djärva grepp, till exempel att de inte talade nedlåtande och sagotantigt till barnen. Jämför du med åttitalet men jämför också med sextitalet — den tid då det minst träiga i tv:s barnprogramutbud var Televinken!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: