Om Kalle Lind och andra gubbar

Subliminala budskap i barnkulturen del 4: Kalles mediekritik.

Kalles klätterträd (75) är en i raden av Olof Landströms och Peter Cohens lågmälda animerade barnserier, senare följd av Farbrorn som inte vill va stor (79) och Magister Flykt (84). Mannen med det sköna namnet Toiwo Pawlo läste Kalle, när han dog 1979 fick Gösta Ekman ta över som berättarröst. För oss som sett Mannen som slutade röka, där de båda spelar far och son, fick Ekmans övertagande av stafettpinnen en extra dimension.

Jojje Wadenius gjorde det fonky ledmotivet till Kalles klätterträd. Jämte plattan Goda’ goda’ med texter av Barbro Lindgren är det egentligen Wadenius enda bidrag till barnmusiken, men det räcker ibland för en välförtjänt legendstatus.

Tempot i Kalles klätterträd är sävligt, vilket av min föräldrageneration alltid ses som nåt positivt när det gäller barnkultur, men som kan vara tålamodsprövande för barn med tillgång till en fjärrkontroll. Ur en vuxens perspektiv har serien stått sig, främst för de många inspirerade infallen gällande ljudläggning, bilddetaljer och berättarformuleringar.

Trots att den kom i proggens år, 1975, mitt födelseår, märks inget annat politiskt tänk i Kalles klätterträd än ett försiktigt närmande till ett stadsbarns konkreta vardag. Tjocke morfar sitter under trädet och läser tidningen och utifrån rubrikerna fantiserar sig Kalle ut i en blandning av självupplevt och gissat.

Här och var smyger sig dock nåt in som med god vilja och ett skohorn kan passas in under rubriken ”samhällskritik”. Kalle står och glor vid en tidningskiosk och tidens sensationspress i form av kvällstidningar och herrmagasin får sig en känga:

Okej, det är ingen särskilt hård känga. Det är kanske mer en loafer.

Föregående

Ännu en del i ännu en evighetsserie: kändisbarnnamnen från helvetet (eller möjligen Norge).

Nästa

Ian annan del av världen.

16 kommentarer

  1. August L S

    Jojje har ju gjort en till barnplatta tillsammans med Kenneth Gärdestad. Zzoppa från 1999. Den fick till och med en grammis.

  2. Mårten

    Jag tyckte alltid Kalles klätterträd var skittråkigt när jag var liten. Jag tror aldrig jag har orkat se ett helt avsnitt.

  3. Alexandra

    Kalles Klätterträd-musiken är en favorit. (Tillsammans med ledmotivet till Sagostunden!!) De spelas flitigt både på balalajkan och gitarren här hemma. Aldrig fel!

  4. Arrug Slahmag

    Emma…

  5. Kalle Lind

    August L S: det stämmer. För några år sen gjorde han också en barnplatta ihop med James Hollingworth i nån sorts Sjuttiotalsbarnfavoriternas Superduo. Men det känns som om Jojje gjorde båda de skivorna i kraft av en stjärnstatus han redan hade, som om fundamentet redan var gjutet och självklart. Så tänkte jag.

  6. Jonas

    En favorit, helt klart!
    Men vart får man tag i originallåten? Det är väl bara en nyinspelning från typ slutet av 90-talet som återfinns på CD?

  7. Lawrence

    Vi som använder Altavista (eller det goda minnet) kan också ta fram informationen att Jojje gjorde en uppföljare till "Goda Goda" 1978 som hette "Puss puss sant sant". Men vem har hört den? Varför finns inte den återutgiven? Stinker den?

  8. Dvärghundspossen

    *sjunger* Emma, finns bara i fantasin, men hon är fin, tycker Kaaalleeee…
    Men jag minns bara sången, minns inte ett skit av handlingen. Kanske för att det inte hände så mycket.

  9. Anonymous

    Stämmer det att Jojje Wadenius skrivit moderaternas kamplåt "Det bästa för Sverige" från valet 1994?
    Det känns väldigt oproggigt av honom. Jag är besviken.

  10. Anonymous

    Det finaste är att det på löpet ovanför "allt brann ner" står "allt brann upp".

  11. Ördög

    Wadenius' så kallade utveckling är dessvärre inte unik. Den finska versionen av titellåten till "Kalles klätterträd" spelades in av Mikko Alatalo (född 1951), på 70-talet proggig trubadur med skarpa, roliga och vemodiga låtar om landsbygdens avfolkning, emigrationen till Sverige och andra aktuella ämnen, under de följande decennierna insmickrande schlagersångare och upphovsman till en rad sällsynt gräsliga reklamjinglar, och sedan 2003 riksdagsman för finska Centern (ett mycket större parti än sin svenska motsvarighet, det dominerande maktpartiet i hela norra Finland och även annorstädes på landsbygden.)

    "Kalles klätterträd" blev en jättesuccé även i Finland ("Kallen kiipeilypuu"), med Toiwo Pawlos röst utbytt mot Lasse Pöystis.

  12. Schibbye

    Här går Kalles klätterträd varm i dvdn – den är ett utmärkt alternativ till oberäkneliga "barnprogram" som går i tv när man någon stund vill kunna lämna sin dotter framför tvn för att till exempel diska. Jag tycker Kalle står sig väl i konkurrensen just för att den är långsam; saker får ta tid och varje moment utförs tre gånger med viss variation. Det är snyggt, pedagogiskt och roligt – även för oss vuxna.
    (PS på löpsedlarna står: "allt brann upp – i stort sett", "allt brann ner – praktiskt taget" och "synd och skam". DS)

  13. Hans

    Nu blev jag sugen på korvsmörgås!

  14. Fredrik

    Kalles klätterträd-låten finns som extraspår på de senare cd-utgåvorna av Goddà Goddà

  15. Henric

    Det kändes lite snopet att inlägget tog slut där när det började så bra, men men… Snacket om tempot fick mig också att tänka på ett annat program som jag var en smula skeptisk till när jag var liten men som jag nog skulle gilla idag; nämligen Slas barnprogram. De började liksom alltid med orden "När jag var liten bodde det en man på andra sidan skogen…"
    Vem, om inte du Kalle, skulle kunna göra ett sådant program rättvisa i en bloganmälan?

  16. LK

    Otroligt lyxigt barnprogram.
    Det finns en känsla som genomsyrar hela programmet som nästan verkar ha blivit utrotad anno 2011.
    Jag tänker mig att det går att återuppleva lite av den känslan om man skriver ett brev eller gör någon annan liknande uråldrig aktivitet.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: