Om Kalle Lind och andra gubbar

Svenska flicka.

Det fanns en tid när schlagrar verkligen kunde handla om vad som helst. När textförfattarna hade så sagolikt mycket att göra att de aldrig hann läsa igenom texten en gång till innan de skickade iväg den och bifogade fakturan. När inga ämnen var för triviala eller för udda att peta in på en treminutare.

Ann-Louise Hansons bidrag till 1969 års Schlager-SM – ”Svenska flicka” – är kanske inte främst ett exempel på oväntade ämnen i en schlagertext. Den rabblar olika karlar hon stött på och förkastat genom livet och så långt är inget konstigt – eller åtminstone inte udda. Hade sången skrivits och framförts idag tror jag dock att somliga gärna hade skyllt den för dumnationalism.

I vers 1-3 berättar Ann-Louise (eller noga räknat hennes librettist Bo-Göran Edling) om sina internationella flirtar:

Jag for till Deutschland uppå min semester
En Junge träffade jag i Berlin
Han sade någonting om ”svenska flicka”
Jag svara’ ”ja” för han var ju så fin
”Anna, ich liebe dich” – så var det han sa
”Anna, ich liebe dich” – det kunde han bra
”Anna, ich liebe dich – och skriver dig sen!”
Men det kom aldrig nåt brev från min vän
For så till France för att pröva min lycka
Och en garcon mötte jag i Paris
Han bjöd på drinkar och sa ”svenska flicka”,
lärde mig ”oui” och var nåt slags markis
”Anna, je t’aime” – så var det han sa etc.
Sen stod det England som mål för min resa
I London mötte jag Bill på en buss
Han var så rar då han sa ”svenska flicka”
så jag sa ”yes” och gav honom en puss
”Anna, I love you” – så var det han sa etc.
Har ni alltså hajat mönstret? Karlarna nere på kontinenten är försigkomna, vet hur man lägger orden och fyller begreppet ”svenska flicka” med förväntansfull undertext. Dessutom verkar de behärska vissa förförelsekonster.Till deras nackdel hör dock en notorisk opålitlighet.
Så – internationella äventyr i all ära, men när det kommer till giftastycke så är det enda alternativet en klassisk klumpig svensk grabb:
Då blev det Sweden för resten av slanten
Jag mötte Svenne på ett diskotek
Han var så gullig och så fin i kanten
så jag fick lära ut kyssar och smek
”Anna, jag älskar dig” – det fattar jag lätt
”Anna, jag älskar dig” – det känns mera rätt
”Anna, jag älskar dig, får jag bli din vän?”
Och se den kärleken den varar än!
Jag är inte säker på att den texten hade tagits emot oreserverat idag.

Föregående

Debattdebatt.

Nästa

Hasse Hitler och Brorsan Stalin.

2 kommentarer

  1. Gubben Far

    Det var också den tid då man ogenerat kunde stjäla en idé från en ännu äldre svensk schlager, paketera om den och kalla den sin egen. Det var bara tjugo år tidigare som man sjöng: ”Sweetheart i London, chérie uti Paris, älskling i Stockholm naturligtvis. Schöne Frau i Berlin, Süsses Mädel uti Wien. För kärleksord är kvinnan liksom gjord”. 1967 hade också Evert Taube skrivit något om ”Vackra Svenska Flicka” som fick Sol och Vår av en fransk markis. Det är som givet att modernisera. Låt männen vara från Brasilien, Bosnien, Gambia, Zambia, Iran och Kurdistan. Skulle den texten tas emot oreserverat i dag?

  2. Spiring

    Det där är väl sånt som svenska män förvänta(de)s vilja höra. ”När det kommer till kritan finns det ingen så oemotståndlig som du.” I dansbandstexter handlar det ofta om att mogna män med gråa tinningars charm och ”en slant på banken och en gammaldags moral” är det som EGENTLIGEN får kvinnornas blod att svalla. Riktad marknadsföring, alltså.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: