Ibland får jag mejl från läsare som gör mig upprymd och sprallig. Främst förstås för att det tydligen finns mottagare för oss som sitter och toksänder rakt ut i cyberrymden, men även för att de oftast besitter kunskaper som vidgar mitt universum.
Nina B skriver apropå ett gammalt inlägg om den unge Reine Brynolfssons serietecknarkarriär:
Jag har turen att äga några nummer av Jules Verne-magasinet (Tidskrift för Science Fiction & Fantasy), en publikation som bestod av sparsamt illustrerade kvalitetsnoveller inom dessa genrer. Sam J. Lundwall var redaktör. Flera av illustrationerna var det Hans Arnold som stod för, men nästan lika många är gjorda av Reine Brynolfsson. Den tidigaste jag har hittat är från 1972, han kan alltså inte ha varit mer än nitton år när han gjorde den. Bilderna är ofta fina.
Nina skriver vidare om det ärevördiga magasinets övriga innehåll:
Kontaktannonserna i den är desperata. Hela tidskriften är ett rop på hjälp, kan man säga. Den var definitivt före sin tid.
Här är några exempel på de annonser som trängs mellan novellerna, önskas köpa och ”rymdnotiserna”:
KONTAKT ÖNSKAS
”Jag är 23 år och något à la äventyrare. Är du flicka och kan tänka dig (om vi kommer överens) att flytta till en marockans atlantby på ett halvår – till att börja med? Mycket pengar behövs inte.
Svar till ’Ett intressantare liv’
”Halvgammal, ful, något luggsliten sf-fan – med en mindre summa guld – önskar kontakt med ung (19-24 år), vacker sf-intresserad tjej.
Svar med foto, gärna i rymddräkt, till: ’Rymdskeppare’
”Android önskar någon form av bekantskap med fullt utrustad flicka i 20-årsåldern, som önskar bosätta sig på norra Venus.
Svar med helhudsfotografi till: ’Felfri XB34:6″
Jag har full förståelse för resonemanget i Nina B:s avslutning:
Jag skulle skicka dig ett nummer om jag inte älskade dem lika högt som min Galago-samling.
Rikard
Hej Kalle,
Jag har nu varit hos proktologen och fått ett ordentligt lavemang samt fått hjälp med att avlägsna det kvastskaft som suttit i stolgången ett tag: Jag har ju tidigare framfört lite kritik emot Blandfärs som jag härmed vill revidera. Jag avslutade boken igår och tycker att den är fantastisk. Tyvärr är jag inte hemma i Malmö, men hade jag varit det så hade det hela fått ytterligare en dimension. Härliga personligheter i galleriet där framförallt Vasilis och Stellan sticker ut. Den ene som finner sig i det mesta och den andra som verkar leva i ett konstant delirium. Hoppas verkligen att ni fortsätter ert samarbete, du och Kringlan.
Och så vill jag som sagt gärna läsa en bok om Hyland, också!
Tack för Blandfärs!
Kalle Lind
Rikard: tack för tacket! Trevligt att du lät dig övertygas och att du inte gav upp.