I december presenterade tekniska nämnden äntligen sitt nya regelverk för Malmö stads uteserveringar. Vi som frekventerar dem har länge suttit som på nålar, bitande våra naglar, andäktigt inväntande ett svar på den alltid lika aktuella frågan: vad ska de nu hitta på att förbjuda?

Vi kan nu pusta ut. Förbudsfetischister och krångelentusiaster har fått sitt lystmäte stillat. I Sydsvenskan kan vi läsa att uteserveringarna inte längre får ha stolar i metall, stolar i plast eller stolar i vitt.

Vidare: förbud mot ”trädäck, trätrallar, mattor och liknande”. I vanlig ordning ser man framför sig hur de högst ärade ledamöterna av tekniska nämnden har blundat, bläddrat i en SAOL och sen låtit fingret stanna på slumpvisa ord. ”Okej gubbar, vi har metall, vi har vitt, vi har trädäck. Ska vi kasta in ett förbud mot plast också så det syns att vi har jobbat?”

Satirpodden Lilla Drevet var snabbt framme och gav människorna bakom regelverket priset för Årets sossar. Har utmärkelsen kommit till pristagarnas kännedom har de troligen tagit det som en hedersbetygelse.

De som känner oro över vart Sverige är på väg kan vara lugna. Sverige står och stampar på exakt samma fläck som förut. Det Gamla Sverige lever. Det Sverige där nykterhetsförordningar en gång bestämde att högst 2,5 centiliter vit sprit fick blandas med minst 20 centiliter alkoholfri dryck före klockan 15.00.

Det Sverige där glass och korv inte fick serveras ur samma lucka i samma kiosk. Det Sverige som verkade efter principen att om något existerar så måste det också regleras.

Den principen är på intet vis död. Finns en företeelse så bör man genast tillsätta en kommitté av folkvalda som nogsamt överväger hur mycket av den företeelsen som kan tillåtas. Vill någon servera andra människor mat och dryck måste antalet tänkbara färger på det möblemang vid vilken maten och drycken serveras först begränsas.

En enda företeelse behöver alldeles uppenbart inga begränsningar alls: fastställandet av begränsningar för andra människor.

Publicerad i Sydsvenskan 3 januari 2017

Samlade krönikor 2011-2018 av Kalle Lind

Nu har du läst en krönika av Kalle Lind men det finns massor fler samlade i en tjock bok med hårda pärmar. Både Adlibris, Akademibokhandeln och Bokus är beredda att skicka hem en till dig för en human summa. Och självklart finns det andra böcker också. De viktigaste hittar du här.