Om Kalle Lind och andra gubbar

Avdelningen Fascinerande uttalanden av folkkära komiker.

Jag kommer ihåg […] när vi plötsligt började tjäna en massa pengar på Gula Hund. Jag hade aldrig haft pengar innan. Då fick jag något slags noja: Det är fel att det går så här bra, det är inte rätt, det måste vara fel! Jag måste göra något åt det!

Och jag tänkte att nu måste jag göra något riktigt jävligt. Jag ska låna pengar av alla i ensemblen. Så ska jag inte betala igen dem, utan bara äta upp dem. Och så ska jag ställa mig och vara skitfull och pinka på mikrofonen och säga tarvliga saker.

Så skulle jag vara borta i tre dagar och ta hem en hora till familjen och säga att här är er nya mamma och då skulle allt bli taget ifrån mig och ingenting skulle vara kvar, inga kamrater, ingenting.

Jag fantiserade varje dag i bilen om att jag måste göra någonting och börja från scratch … och recensenterna skulle skriva: Fy fan vad äcklig han är – pissa i mikrofonen … Just att vara så tarvlig att inte ens de närmaste ställer upp på en.

Men så var jag frisk nog att sätta in pengarna på banken istället.

(Hasse Alfredson, Nya Teatertidningen 10/1980.)

Föregående

Avdelningen Personer som gör en lite överraskad.

Nästa

På tuben.

3 kommentarer

  1. Nonsensakuten

    När kommer din analys av turerna kring de hemlösas tidning Aluma?

  2. Kalle Lind

    Nonsensakuten: du läser mina tankar! Jag ska få all info i ärendet imorgon. Troligen hinner jag inte skriva nåt förrän efter Bokmässan dock. Och kanske beläggs jag med munkavle även då.

  3. henrik

    Din RSS verkar vara trasig…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: