Jag hittade (läs: lånade (läs: stal)) en bok som en bekant till mig, Paul Frigyes, har skrivit: Nyhetsflås & tidsanda (2005). Den gick rakt upp i min allé: svensk nysstidshistoria ur ett mikroperspektiv, i det här fallet genom löpsedlarna. Jag antar att de här journalistiska reklamlapparna har nåt att säga om det land vi lever i och de tider som flytt. Om inte annat måtte det väl säga nåt om tabloidpressen.
Spito
Fast detta måste väl ändå vara den ”bästa”?
http://vgnt.se/wp-content/uploads/2011/01/greve-skot-neger.jpg
Andreas
Var det inte på denna blogg som Expressens löp från 80-talet ”Sex är skönt för ungarna” visades en gång?
tompa
Själv är jag av resandesläkt och har bara hört talas om den där tattar-löpsedeln tidigare. Den fanns alltså!
Det var en tidningsanka, men det kom aldrig fram på den tiden. Det var ganska poppis då att skylla det mesta på de resande. Tattar-plågan som det kallades i pressen.
Idag utses det nya syndabockar från vissa håll, men vårt behov av att bränna häxor verkar vara intakt.
Paul W H
Hehehe, den sista kom som en överraskning där. Men inte mindre galen än de andra, för va fan, 1976 hade det väl ändå kommit till kännedom att Mao mest orsakat svält.
Kalle Lind
Andreas: nej, men det kanske kommer.
Kalle Lind
Spito: jovisst, det där är en klassiker. På en senare upplagas löpsedel fanns också ett citat från greven: ”Jag ville bara bravera”.
dys
”Han är vår nye Ralf” säger ingen längre. Åtminstone inte till mig. Det tycker jag är synd.
Anders Danielsson
Frigyes själv har ju grävt i fallet med den skjutande greven, och det finns att lyssna på här: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2795&artikel=4935078, på en lite behagligare sida än vad VGNT verkar vara.
Kalle Bengtsson
För att parafrasera Ralph: ”It makes me both happy. And angry.”
Petter Bragée
Hoppla. Aftonbladets sammanfattning av Maos livsverk ( man kan till exempel också sammanfatta med massmördare – skyldig till i runda slängar 50-100 miljoner människors död, en kille som lämnade sitt land i ekonomiska spillror) var faktiskt en liten smula aningslös. Men självgodare är jag inte än att jag mest undrar vilka katastrofala felbedömningar jag själv går omkring med.