Just det, jag intervjuade en av mina få levande idoler för tidningen Faktum – Maj Sjöwall. Frågor som jag inte vågade ställa: ”Var det du som hittade på Micke Persbrandt?”, ”Var du Sjöwall eller Wahlöö?”, ”Varför slutade ni samarbeta?”
Intervjun finns att läsa här.
Frida
Håller med Gustav om att en specialintervju för oss nördar skulle uppskattas!
Gustav
Bravo.
För de/oss nördiga skulle du ju kunna göra en special-intervju, som extramaterial eller ”director’s cut”.
Markus
Nörden i mig vaknar.
-Gunvald Larssons sexuella läggning.
I ”Polis polis potatismos” trängde sig Gunvald Larsson in hos sin syster på Lidingö för ett förhör. Systern hade en väninna på besök och Gunváld Larsson skjutsade henne hem. I bilen satt han och funderade på att bjuda ut henne en dag.
-Förekomsten av kriminalitet i Jugoslavien.
Var det inte Ungern…ett uttalande av Major Szluka i ”Mannen som gick upp i rök”. Förövrigt en bok jag antar att Sjöwall skämdes lite över i början av 90-talet efter kommunismens sammanbrott.
Jag minns att Aftonbladet någon gång på 90-talet skickade med Sjövall-Wahlöö:s deckare som bilagor under sommaren. Av någon anledning var inte ”Mannen som gick upp i rök” med bland de där bilagorna, den låg väl antagligen inte riktigt rätt i tiden.
Mattias Olsson
En fråga jag skulle uppskattat var angående fotbollsreferenserna i boken. Av ngn anledning nämns Millwall FC flest gånger i böckerna, fler än tex Helsinborg el Malmö FF. Idag är Millwall häftigt pga huliganrykte, men på 60-talet kan det knappast ha varit känt. Att annars tex HeIF eller MFF nämns så mycket är väl inte konstigt med all fokusering på Skåne.
Sen är det lite ironiskt att Terroristerna blev ett Marathonspektakel på film. Bara några år efter den filmen skulle det absolut ha gått att göra en trovärdig filmatisering med toppmötesprotesttema…