Om Kalle Lind och andra gubbar

Var redo! Alltid redo! Närsomhelst kommer en tjyvaktig man med suspekt påbrå!

Människor som gått till överdrift – sequel till Människor det varit synd om, prequel till Människor som har haft fel – är i princip färdig. Tro det eller ej, men det visade sej när formgivaren satt texten att den var 25 sidor för tjock. Va? Har jag, Kalle Lind, skrivit för många ord? Nu blir jag alldeles förvirrad! Jag som har haikun som referenspunkt för varje text jag skriver!

Jag har därför tvingats gallra. Troligen ryker ett långt citat ur Scouting for boys, Baden-Powells bästsäljande skrift som lagt grunden till bland annat kung Carl-Gustaf ”Mowgli” Bernadottes personliga moral.

Baden-Powell grundade som bekant scoutrörelsen på ett märkligt misch-masch av zuluromantik, skogspromenader, Skattkammarön, kvinnofobi, patriotism, krigsreferenser och hurtighet. Jag har skrivit ett kapitel om honom och hans överdrivna rädsla för sina genitalier (en typisk teaser: nog måste väl någon av er nu beställa boken för att få kläm på vad jag menar?).

Följande uppbyggliga, något kortade men i övrigt korrekt citerade, stycke från Scouting for boys (1943 års svenska upplaga), lyfte jag med gråt i halsen ut ur manus denna förmiddag. Som tur är funkar bloggar som jättelika digitala slasktrattar.

MORDET I ELSDON
Sedelärande historia ur Scouting for boys, berättad av Sir Robert Baden-Powell.

För många år sen begicks ett rått mord i norra England, och mördaren infångades, dömdes och hängdes först och främst tack vare en vallpojkes scoutmässiga uppträdande.

Förtrogenhet med naturen. Pojken, som hette Robert Hindmarsch, hade varit uppe på heden och vallat sina får. När han var på väg hem genom en vild och ödslig bergstrakt, gick han förbi en luffare, som satt på marken med benen utsträckta mot honom och åt.

Iakttagelseförmåga. När pojken gick förbi, lade han märke till mannens utseende och särskilt de ovanliga stiften i hans skosulor.

Slutledningsförmåga. När pojken närmade sig hemmet och hade ungefär 8 à 9 km kvar, kom han till en stuga, där man funnit en gammal kvinna mördad. En folkhop hade samlats utanför, och man gissade på vem gärningsmannen kunde vara. Misstankarna riktades mot tre eller fyra zigenare, som strök omkring i trakten och stal och misstänkte genast, att denne haft något med mordet att göra.

Ridderlighet. Eftersom en gammal, värnlös kvinna blivit mördad reste sig pojkens ridderlighet upp mot mördaren, vem det än var.

Mod, självdisciplin och villighet. Fastän pojken förstod, att mördarens vänner kanske skulle döda honom, om han talade om vad han visste, sköt han åsido tanken på fara, gick genast till polisen och berättade om fotspåren i trädgården och var de kunde finna mannen, om de skyndade sig.

Hälsa och styrka. Luffaren hade lyckats osedd (med undantag för pojken) komma så långt bort från mordplatsen, att han trodde sig säker. Han kunde aldrig drömma om, att pojken skulle gå den långa vägen till mordplatsen och sedan vända tillbaka med polisen. Han brydde sig därför inte alls om att vara försiktig.

Men pojken var en kraftig höglandspojke. Han tillryggalade vägen lekande lätt, och man fann och infångade luffaren utan svårighet.

Mannen var zigenare och hette Willie Winter. Han rannsakades, dömdes skyldig och hängdes i Newcastle. Den döda kroppen hängdes sedan i en galge nära platsen för mordet som det brukades på den tiden, och galgen står kvar där än idag. Två zigenare, som var hans medbrottslingaroch hade en del tjuvgods i sin ägo, blev också tagna. Även de hängdes i Newcastle.

Gott hjärtelag. Men när pojken såg mördarens kropp dingla i galgen, greps han av sorg över att ha varit orsak till en människas död.

Livräddning. Emellertid skickade domaren efter honom och lyckönskade honom till vad han hade uträttat för ortsbefolkningen – antagligen hade han räddat flera människoliv – genom att befria dem från en farlig förbrytare.

Föredöme. Pojken gjorde alltså vad en scout bör göra utan att någon lärt honom det.

Han hade väl knappast kunnat drömma om, att det han gjorde helt självmant, många år efteråt skulle framhållas för andra pojkar som ett exempel på, hur man gör sin plikt.

Föregående

Paj åt hungrig haj.

Nästa

Kändisbarnsnamnen från helvetet.

14 kommentarer

  1. Heliokles

    Hu.

    Kalle: engelskans "Gypsy", som det säkert står i originalet, är inte identiskt med zigenare i betydelsen romer. Det är ett vitt begrepp som omfattar många människor med kringvandrande livsstil, alltså det vi i Sverige kallat tattare. Gypsy kan användas om etniska romer, men exempelvis Irish Gypsies – och det kan det mycket väl vara fråga om eftersom den hängde hade ett engelskt namn – är snarare en kulturell grupp av irländskt ursprung.

  2. Ördög

    Bedårande berättelse – synd om den inte får plats! Men det kanske räcker med att reta läsarnas aptit så där lagom, och därefter hänvisa dem till Internet? Där kan de läsa hela Baden-Powells magnum opus – här, till exempel:

    http://www.thedump.scoutscan.com/s4b.html

    Här är historien du återger – men stavades inte den observante grabbens namn Hindmarsh?

    http://www.thedump.scoutscan.com/yarn02.pdf

    Anonym: Tyvärr får man inget veta om när historien utspelade sej. På 15- och 1600-talen kunde zigenare i England och Skottland hängas bara för att de var zigenare. Något säjer mej ändå att den här episoden härrör från 1700-talet eller tidigt 1800-tal. Ännu för ett par hundra år sen bestraffades en massa olika smärre förbrytelser, fickstölder och sånt, med döden i Storbritannien. Säkert också innehav av stulet gods.

    Genom en serie reformer på 1820- och 30-talet avskaffade Storbritannien dödsstraffet för de flesta brott, undantagandes mord, högförräderi och sånt. 1834 avskaffades också praxisen att hänga upp avrättade brottslingar i kedjor – den som man tydligen tillämpade i fallet Willie Winter.

    http://www.capitalpunishmentuk.org/timeline.html

  3. Anonymous

    Varför i fridens dar hängde man de andra två zigenarna? Var de delaktiga i mordet på något sätt? Texten ger på något sätt ett svulstigt intryck (blev jag homofob nu?).
    Vad är det för sorts idé att en bok kan vara för lång? Nu blev ju ditt mästerverk stympat!

  4. Anonymous

    1791 skedde mordet, och i Elsdon står fortfarande galgen kvar, "Winter's gibbet". Jag kände dock inte till att Winter, eller hans två kvinnliga kumpaner var zigenare.

  5. Erik

    Åh vilken teaser. Nu är "bevakning" begärd hos Adlibris. Visst var det april som gäller?
    MVH

  6. Kalle Lind

    Heliokles: det där med gypsies, twinkers, romer och resande känner jag till på ett ungefär. Jag har ju bara citerat texten rakt av från den svenska översättningen. Fast jag vet inte om det skulle låta så mycket vackrare om det stått "tattare" ist f "zigenare"?

    Erik: "Människor som gått till överdrift" ska finnas på en bokhandel nära din dator i april.

  7. Kalle Lind

    Förlåt, jag menar förstås "tinkers" i kommentaren ovan.

  8. Anonymous

    "Resandefolk" känns som en väldigt krystad PK-omskrivning. I singularis blir det inte mycket bättre: "Jag är resande" eller "Jag är en resande", eller vad det nu blir.

    /Paul W

  9. Ördög

    Inte oväntat ledde R. Hindmarshs antiziganistiska tjallande till att han drog på sig zigenarnas förbannelse och ömkligen avled bara 22 år gammal.

    (Det var i varje fall den slutsats jag drog efter att ha läst om Winter's Gibbet här nedan! Tack, Anonym!)

    http://www.rothbury.co.uk/around/winters_gibbet.htm
    http://www.northern-ghost-investigations.com/haunted-uk/north-east/winters-gibbet.html

  10. John Eje Thelin

    Satskommatering känns andfått. Sista meningen, till exempel. Behöver den ett enda komma?

  11. Kalle Lind

    Anonym (överst): jag ser inte "mästerverket" som stympat. Jag tycker att det finns en övre gräns för hur tjock en bok bör vara för att kunna läsas i bekväm ställning.

    Paul W: "resandefolk" är, efter vad jag förstår, den beteckning de själva vill använda. Problemet är att den inte riktigt skiljer dem från romerna (som ju också traditionsenligt reser), vilket jag uppfattat som en önskan från de resandes sida.

    John Eje: inte alls ovanligt i gamla texter. Skitjobbigt att läsa. Tack och lov för uppluckrade språkregler.

  12. Heliokles

    Kalle: Om det var ett direktcitat så är förstås skulden inte din! Men om avsnittet hade publicerats hade kanske en fotnot kunnat klargöra det du skrev i din post. Fotnoter är f.ö. synnerligen underskattade i humorsammanhang.

  13. Kalle Lind

    Heliokles: jag är väldigt väldigt väldigt förtjust i fotnoter och drömmer om att en dag skriva en bok med en mening och resten fotnoter per sida.

  14. Anonymous

    Intressant och sedelärande berättelse. Länken som en annan kommentator lade upp;
    http://www.northern-ghost-investigations.com/haunted-uk/north-east/winters-gibbet.html
    innehåller bra fakta om detta gamla rättsfall. Där beskrivs hur tre stycken zigenare lurar sig in hos en ensam gammal kvinna för att stjäla.
    Detta var 1792 ! De (zigenarna) har haft samma modus operandi i över 200 år…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Drivs med WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: