Jag läser en Expressentext av en kvinna som ställer frågan: ”Varför går föräldrar till lekland med sina barn?” Eftersom hon ägnar en del plats åt frågan så antar jag att svaret ”för att barnen vill och tjatar” inte duger. Hon undrar på riktigt varför barn dras till bollkanoner, rutschkanor och prinsessrum. Ljudet är ju så högt! Färgerna är ju så grälla! Könsrollerna är ju så snäva!
Kategori: Krönikor Sida 3 av 4
Jag har aldrig sett en död människa. Jag fyllde just fyrtio och jag har inte en enda gång sett en livlös kropp. Inte för att jag längtar efter det – det finns rimligen attraktivare syner – men jag har på känn att det någon gång blir tvunget.
Det är lätt att tappa hoppet när det drevas mot dem som har minst: de som tigger, de som flyr, de som precis lyckas hålla näsan ovanför vattenytan. Det är lätt att känna att tonfallet hårdnar och att anständigheten sätts på undantag. Facit för sommaren 2015: läger anfölls, tunnelbanekampanjer hetsade, Göteborgsposten gav plats åt SD-retorik på ledarsidan. Och hela tiden råmade nätmobben så fort någon propsade på en smula humanism och sans.
Jag och min äldste son loggar ibland in på Wikipedias lista över världens 100 största storstadsområden. Det gör oss kanske inte till de hippaste katterna i stan, men det hjälper oss när vi spelar Quizkampen.
Han stod som vanligt på balkongen och retade sig. På marken nedanför grillade grannarna. Det var förstås orimligt. Låg vinden på från rätt håll kunde han känna stanken från grillkol och majskolvar. Vedervärdigt. Dessutom trivdes de ihop. Detta kunde inte fortgå. De hade bjudit in honom att vara med, men så lätt skulle de minsann inte få honom.
Det finns en kategori människor som vi kallar De Ängsliga. De Ängsliga hittar helt andra saker i tidningen än vad jag gör. De Ängsliga har en särskild radar för nyheter om barn som skadat sig, kriminellt belastade bostadsområden och livsmedel som eventuellt kan innehålla spår av ämnen som eventuellt kan öka sjukdomsrisken hos den som redan har en sällsynt dold åkomma, vilket De Ängsliga eventuellt har.
Det var väldigt många som promoverades. Efter vad jag förstod halva Lund. Den andra halvan satt i publiken. Nästa år byter de.
Det krävdes åttio lektioner för mig att ta körkort.
Jag växte upp i Eslöv, fyra mil från Malmö. Det var helt uteslutet att vi skulle dra in till Sveriges tredje största stad och hänga. Vi for till Lund. Vi for till Höör. Vi passerade Malmö på vägen till Köpenhamn. Vi hade inget behov av en stad som var som Eslöv fast större.
Jag ser en SVT-dokumentär om Totta Näslund. Kajsa Grytt pratar varmt om att ”Totta var så bra på att leva”. Han öppnade krogar på västkusten för att kunna bjuda in sina musikervänner och ägna sig åt det han gillade: blues, alkohol, umgänge och seafood. Han spelade på hästar med ett sånt engagemang att han kunde köpa hus i Mexiko för vinsten. Han såg till att få bra betalt för det han älskade att göra.